Doctor Who är tillbaka för en nionde säsong där han möter sina gamla fiender och kontemplerar sin nära förestående död. Låter det bekant? Lägg till en skamlös skrythyllning till geniet Doktorn, som tar sig ur varje knipa, lurar även den smartaste fienden och aldrig accepterar ett nederlag. Vad har vi då? Jo, det uråldriga temat i Doctor Who.
Det vore ju inte Doctor Who om inte säsongen börjar med en spektakulär, absurd incident där hela världen står som handfallna, och den enda som kan klura ut vad som pågår är Doktorn. Fast Unit har som vanligt ingen aning om var Doktorn tagit vägen. Man kallar in Doktorns följeslagare, Clara Oswald (som helt plötsligt blivit uppgraderad till expert i krigsföring och terrorism) och låter USA:s president vänta i luren medan Clara klurar ut whodunnit. Är det en attack? Är det ett budskap? Eller är jorden än en gång fast i klorna på en Timelord som vill visa sig på styva linan?
Enter Missy.
Ja, hon är tillbaka, inte död, acceptera och gå vidare.
Missy har i sin hand Doktorns sista testamente, vilket betyder att doktorn kommer dö. *dun-dun-dun* Hon drabbas av sentimentalitet och vill rädda Doktorn, och visar att hon är allvarlig genom att döda några vakter.
Missy och Clara letar rätt på doktorn, som är på väg att storma in en i en 1100-tals arena med en stridsvagn och en basgitarr, för Doktorn kan göra vad som helst, hur som helst, när han känner för det. *gäsp*
Enter ormmannen, som berättar att Davros söker efter Doktorn. Doktorn bestämmer sig för att hälsa på sin gamla ärkenemesis (Missy blir förnärmad för hon trodde hon var hans ärkenemesis). Clara och Missy följer med och hälsar på Davros, för vem vill inte ha en utflykt?
Doktorns tillfångatas för sjuttioelfte gången och blir outsmartad av sin uråldriga ärkenemesis, som blir outsmartad av Doktorn, som blir outsmartad av sin fiende. Vem är den smartaste mannen i rummet?
Nionde säsongen bjuder på en trött Doktor som återigen står inför samma fiender och samma dilemma; Är han en god eller ond man? Är medmänsklighet en svaghet?
Följeslagaren Claras mål i livet verkar återigen vara att bli räddad, och Doktorn har som vanligt ett äss i rockärmen. Hela historien känns på något sätt uttjatad, och jag kunde inte vara mer oengagerad.